Separationsångest

Nu har jag landat i soffan efter en dag på jobbet. Hämtade ut linser på vägen hem och har tagit mig en dusch. Dagen har varit bra men det gnager i själen på mig. Inatt hade jag mardrömmar och så fanns skägget där. Det slog mig där och då så hårt att snart finns han inte där mer. Jag kommer inte ha honom att hålla handen om nätterna liksom. Så. jävla. tungt. Jag vacklar så mycket i mina känslor. Det pendlar liksom mellan hopp och förtvivlan verkligen. Jag vill ju verkligen inte flytta ifrån honom och jag vill inte att vi ska ha avslutat vårt förhållande - men samtidigt måste vi ju båda få ut det vi vill av livet liksom. Han är nöjd med sitt liv och jag vill bygga bo och kanske skaffa barn.. Jag är ändå snart 32 liksom och har inte all tid i världen.. Usch, jag orkar inte med mig själv eller mitt liv för stunden. Vill bara snabbspola fram tills allt har löst sig..
 
 

Kommentarer:

1 Ajli Müller

skriven

URL: http://ajlimuller.blogg.se/

Åh, jag förstår ditt pendlande, så hemsk känsla <3 men vill du bilda familj så är det rätt, i längden!

Svar: <3 <3
Grodan

2 Abra:

skriven

❤️

Svar: <3
Grodan

Kommentera här: